Ja, så var jag här då. 30 + , en modest underdrift, beslutar jag mig för att ta steget. En dag, bara sådär, utan någon som helst rim eller reson. Kändes liksom bara som att det var det här jag skulle göra nu på kvällningen. Fast vem ska läsa? Beats me och skit samma. Kan väl skriva av mig lite då, skicka länken till sambon o kanske syrran. Eller så blir det bara det här inlägget och intet mer. Den som lever får se och nu ska jag lägga mig och, dra på stortrissan; läsa!
Lite ont i kroppen efter dagens tennis. Lite ont i magen efter dagens femtioelva mackor och nynerklämda kilot med snarr. Imorgon är en ny dag.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar