Vattenfestival

I lördags bjöds vi på en riktigt härlig rackabajsare här hemma minsann. Regnet som satt igång redan under fredagskvällen hade så sakteliga övergått från forsande via stillsamt porlande till att till slut upphöra helt, molnen hade skingrats och solen brutit fram. Döm av vår förvåning då det fortfarande porlade på här hemma, eller droppade om man ska vara petnoga. Vilket man ska, speciellt då det härstammar från samma rum man befinner sig i och inte utifrån. Inne i vardagsrummet skall det ICKE drippelidroppa, inte porla, absolut inte forsa. Men droppade gjorde det, helt klart, från taket. 

Vattenläcka? Uppenbart.

Grannen som rest bort och råkat lämna kranen på? 

En överfylld toa i en övergiven lägenhet? 

Eller, några resor värre, ensamstående man i medelåldern som halkat badrummet, slagit huvudet i kanten och nu ligger avsvimmad i ett överfyllt badkar? Såg framför mig hur den uppsvullna kroppen, likblå med vita russinfingrar kommer farande ner på soffan när taket rasar igenom. Exakt som den där reklamfilmen, fast aningens mörkare, lite mer hardcore. Typ. Men nej; inget av ovanstående - grannen är vid liv (dessutom är han ett supertrevligt par i 30-årsåldern, och inget annat) och inget tak rasade ner.  Däremot har vi numer ett gulbrunt tak med en rejäl spricka i, en styrelseordförande som skall inspektera och framför oss till största sannolikhet en mängd irriterade samtal och diskussioner om vem som skall göra vad och vad som skall betalas av vem, när och hur.

Men, om detta visste vi inget då utan lördagkvällen förlöpte smärtfritt, t o m så att jag kan säga riktigt angenämt, fram. Till ljudet av sakta droppande, mitt godistuggande och Herrns chipssmaskande kollade vi film (Mammoth- mycket bra!) och jag lyckades hålla mig vaken ända till eftertexterna (inte hänt sedan dackefejden, typ).