Att jobba eller inte...

...blev kvällens fråga, för mig. Middag med gamla jobbarkompisar som är mitt uppe i snurret på jobbet, med allt det innebär. Sög i början i mig som en torr bit fnöske men upptäckte rätt snart att jag blivit svullen o svampig som en gammal sjögurka (ja, ni hajjar metaforerna här va). Lite ångestladdad eftersmak blev det av, den i övrigt supertrevliga, kvällen och jag sitter nu här och söker frenetiskt på alla jobbsiter jag kan komma på. Hugaligen vad jag inte känner sug att komma tillbaka till C efter jul. Jöstanes vad jag måste hitta ett nytt jobb typ nu. 

Och under tiden blir Lilla My bara större och större. Galet vad mycket som händer och ännu mer galet om man tittar på vad som händer med henne jmf med vad som händer med mig. Just nu känns jag som ett experiment med syfte att påvisa att den 30+-åriga kroppens (och psykets?) degradering går med lika hög hastighet som den 1-årigas uppbyggnad. Ska genast kolla på Blocket om det finns någon Brio-vagn modell vuxen. 

Rullator, söker man på då kanske?