Just sett Killinggänget på Dramaten. Besviken kan jag inte säga att jag är, efter alla dåliga recensioner jag läst, men verkligen inte i närheten av imponerad heller. Opåverkad, närmare bestämt, vilket är en tråkig känsla efter att man sett ngt publikt. I samma anda som "Försvarstal till.." försökte man leverera självutlämnande porträtt av en grupp vars enda sammanhållande kitt är att lämna ut och skratta åt andra. Typ. Men det blev inte självutlämnande, mer än på ett fåtal ställen, och jag blev inte alls berörd (som i "Ett försvarstal..") utan fick mer glida lite på ytan, småle lite då och då utan några egentliga gapflabb och verkligen ingen riktigt hjärtsmärta. Synd.
Topp var dock vinet i pausen och det suveräna sällskapet. Och det är verkligen inte illa pinkat det heller, en regnig söndag med 5 timmars nattsömn i bagaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar